Våren 1899 påbörjades byggnationen av direktör Söderbaums villa i utkanten av Linköping. Villan utformades ovanligt påkostad och uppmärksammades i pressen bland annat på grund av det ovanliga byggnadsmaterialet. Villan uppfördes i så kallad Svensk Patentsten, ett material bestående av slagg som fyllnad och gips som bindemedel. Patentstenen lovordades på grund av att det var ett eldfast, isolerande och ljuddämpande material som var lätt att bygga med. Patentsten var också billigare än både tegel och trä och gick fortare att bygga med. Dessutom tillverkades stenen i Linköping vilket underlättade transporterna. Vem som ansvarade för ritningarna är inte helt klarlagt men sannolikt var det Janne Lundin, en av dåtidens mest framstående arkitekter i Linköping.

 

Villan uppfördes i två våningar samt vinds- och källarplan. Fasaderna utformades i nyrenässansstil.

Dekorativa detaljer i form av en profilerad takfot i kalksten och dekormålade väggfält mot en slätputsad fasad skänkte villan en särskild flärd. Mest anslående var den huvudentré som uppfördes mot Sankt Larsgatan i ett indraget fasadparti i den östra fasaden. Entrén utgjordes av en pardörr i ek omgiven av en rikt ornamenterad omfattning i kalksten. Villans sockel murades i rött tegel. Teglet återkom i omfattningarna kring de väl tilltagna korspostfönstren. Mot söder byggdes en glasad veranda som också kunde nyttjas som takterrass. De putsade fasaderna avfärgades i en ljusgul kulör mot något mörkare dekorativa väggfält. Fönstren målades i en ytterligare lite mörkare kulör. Enligt färgspår under dagens färgskikt röde det sig om guldockra. Det valmade taket täcktes med skiffer och skorstenarna murades utkragade i tegel med dekorativ fris mot toppen.

 

Interiört inreddes villan med stora rum i fil med putsade tak prydda av sirligt utförd stuckatur. I flera

rum placerades öppna spisar i sienamarmor och polerad kalksten. I en av salongerna på entrévåningen monterades gyllenlädertapeter. I trapphuset samt entrévåningens salonger skedde förgyllningar på flera platser, och i trapphallen bekläddes väggarna delvis med stucco lustro. I anslutning till huvudentrén byggdes en bred trappa i ek. Väggarna i salongerna och trapphallen kläddes med mörka boaseringar. En detalj som tydligt visade på villans exklusivitet var den vattenklosett som inreddes på bottenvåningen. Vattenklosetter var ovanliga kring sekelskiftet 1900. Tjänstefolket hänvisades till en köksingång i den norra fasaden. Kök och andra ekonomiutrymmen inreddes i källaren.

 

Villan är välbevarad men hade byggts om till en privat kirurgklinik. Vi medverkande som arkitekt och antikvarie vid en genomgripande restaurering för en ny kontorshyresgäst med höga anspråk på komfort och estetik. Inredningen för kliniken kunde rivas så att originalytor kom fram. Omfattande nya installationer byggdes in utan att de bevarade ytorna och detaljerna förstördes. Även fasaden och trädgården restaurerades varsamt.

​

Genomfördes 2019-2020.